UTE

           

 

Gaustatoppens fjällhotell - ett riktigt fjällhotell av den gamla sorten där det till och med var bordsplacering till fukost. Något för dagens ungdomar att uppleva.

 

Efter frukost direkt till Gaustabanans ingång och vi var där i god tid före 10.00 då banan öppnade för dagen och varje transport endast tar tio personer.

 

Vad är då Gaustabanan?

 

På toppen av Gaustatoppen ser du 1/6 av Norges yta vid klart väder och det fick norska försvaret klart för sig redan tidigt. Perfekt plats för en radioanläggning som fortfarande är i bruk tillsammans med NATO.

 

1954 började man bygga banan som först är ett litet dieseltåg drygt 800 metter rakti in i berget. Där är det byte till bergbanan inne i berget som är 1080 meter lång och lutar 39 grader.

 

När du kliver ut är du nästan vid toppstugan och har bara några meter kvar till den stora masten. Frågade personalen vad som fanns bakom den stora dörren och där finns ännu en hiss som tar dig upp till masten. Där finns fortfarande kontrollrummet som är i full drift. Anläggningen är Norges näst viktigaste mast och den viktigaste finns i Oslo.

 

Banan öppnades för allmänheten 2010 och det var Jonas som upptäckte banan då det var ett tv-program om den för någon månad sedan i svensk tv.

 

Kerstin tvekade lite om det inte var bäst att gå ner som många norrmän gjorde och då i båda riktningarna men hon "bet ihop" och åkte den spännande banan också i andra riktningen.

 

Åter vid bilvägen blev det sträckan Tuddal - Kongsberg - Horten - Moss - Karlstad - Strängnäs.

 

Går lite fortare att åka i Sverige än i Norge kunde vi konstatera efter färden från gränsen till hemstaden.

 

Åter efter en mycket spännande och trevlig resa både i Sverige, Finland och inte minst i Norge.

 

Frågan är vart nästa resa går?

 

Tack för den här gången!

 

 

Börjar med en bild från vattenfallet bakom vårt boende i Flåm.

 

Nu var det dags att åka vidare och när vi lämnade Flåm så låg där tre stycken stora kryssningsfartyg som anlöp Flåm under natten. Dags för tåget för passagerarna.

 

Blev bara några km innan vi var i Aurland och åt frukost på torget och därifrån kunde vi se gårdagens utsiktspunkt på fjällvägen. Tur att vi inte gick fram till kanten! Tittade därefter på tillverkningen av den berömda Aurlandsskon - konstigt att det kunde finnas så många skomakare just här?

 

Nu blev det en ny fjällväg och det blev vägen mot Hol och Geilo som blev klar 1991. Det var första vägen som gjorde att det gick att komma från Oslo till Bergen utan att använda färja över någon fjord. När Aulandsdalen slutade blev det återigen en fjällvägg och sepentinväg uppför och nästa uppe återigen en härlig utsiktsplats.

 

Där fanns ocks rester av den gamla vägen som nu var stängd. Efter Geilo återigen tre "bratte bakker" och efter ytterligare en bit även upp Immingfjell innan det sluttade nerför mot Rjukan och dagens mål.

 

Mest känt från andra världskriget och tillverkningen av tungt vatten som ni kan läsa här

Tungtvannsaksjonen (sv. Tungt vatten-aktionen) var en sabotageaktion under andra världskriget i Norge då Norsk Hydros elektrolysanläggning för tungt vatten i Vemork vid Rjukan i Telemark sprängdes. Detta gjordes för att hindra Tyskland att få tillgång till tungt vatten, vilket var en nödvändig del i Nazitysklands kärnvapenprogram. Aktionen genomfördes på natten till den 28 februari 1943 av Kompani Linge som sorterade under Norwegian Independent Company No. 1.

Upptakt

Den 18 oktober 1942 landsattes en norsk förtrupp för att ta emot en grupp brittiska soldater. Dessa skulle anlända med glidflygplan. Svårigheter med navigeringen gjorde dock att glidflygarna hamnade ur kurs och havererade i Telemarksfjällen. De soldater som överlevde haveriet tillfångatogs av Gestapo och avrättades. 41 brittiska soldater miste livet i upptakten till Tungtvannsaksjonen.

Genomförande och efterspel

Den norska förtruppen fick vid nyåret order om att genomföra en sprängning av kraftverket i Vemork. Gruppen förstärktes med nya agenter ur Kompani Linge och skred till verket natten till den 28 februari 1943 under ledning av Joachim Rønneberg. Operationen bar namnet Gunnerside. Sprängningen har omvittnats som odramatisk, utan skottväxling. De nio partisanerna klarade inte att bära tillräckligt med sprängämnen för att totalförstöra de 18 tankar där det tunga vattnet separerades. I stället apterade de små sprängladdningar under varje tank. Explosionerna slog hål på tankarna med sammanlagt 500 kilo tungt vatten och kringflygande stålfragment perforerade exponerade ledningar och rör. Sabotörerna lyckades undkomma trots att tusentals tyska soldater genomsökte de kringliggande områdena.

Sprängningen visade sig ha endast kortsiktig effekt. Det tog tre månader innan tyskarna kunde återuppta produktionen av tungt vatten i Vemork. De allierade beslöt då att flygbomba anläggningen. Den 16 november 1943 släppte 161 amerikanska bombflygplan nära 1 000 bomber mot målet. Även om skadorna på kraftverket var små, slogs en generator ut. Detta orsakade ett längre driftsstopp. Ett tjugotal civila dödades vid bombfällningen.

Den tyska ockupationsmakten beslöt senare att montera ned och flytta hela anläggningen till Tyskland. Den första delen av transporten skulle ske med färja över Tinnsjø den 20 februari 1944. Motståndsmannen Knut Haukelid som deltagit i tungtvannsaksjonen erhöll tillstånd av motståndsrörelsen centralt att spränga färjan under färden. Sprängningen lyckades, färjan förliste varvid 14 civila miste livet.

Vi tittade i stället på den berömda solspegeln som kom upp för något år sedan och är vida känt.

Innan dagens slutmål Gaustatoppens Fjällhotell åter en brant backe men även den här gången gick det bra!

 

 

Efter en härlig frukost på hotellet tillsammans med de övriga 600 gästerna så bar det av mot Flåm via Voss. ? var om vi skulle komma fram då vägen dagen innan varit avstängd bortom Voss p g a jordmassor som åkt ner på vägen i och med ett kraftigt regn.

 

Vägen öppen men bara ett körfält och vakter reglerade trafiken och två stora grävskopor jobbade för fullt på vägen för att få bort all jord.

 

Framme i Flåm blev det Flåmsbanan som är en järnväg på 20 km som var klar 1940 och hade tagit 16 år att bygga. Den startar på havsnivå och stiger sedan upp till 864 meter och största lutningen är 55 promille. Banan går från Flåm till Myrdal där tåget mellan Oslo och Bergen passerar uppe på fjället.

 

Efter järnvägen dags för Laerdalstunnelen och för att komma dit tog vi givetvis fjällvägen mellan Aurland och Laerdal. Vägen är 45 km och tog knappt två timmar att köra då den går rätt upp på fjället och då givetvis i serpentiner och är bred så att bara en bil kan köra i taget uppför. När vi kom upp hade de byggt en utsiktsplats som inte fanns när vi körde vägen 2000. Kan anmäla att vi inte gick fram till kanten. Vägen är öppen från 1 juni till 15 oktober så det gäller att passa på när den är öppen.

 

I Laerdal så försökte vi hitta resterna av den stora branden som härjade där i vintras men allt var borta så det fanns inga spår av branden.

 

Vägen tillbaka tog 20 minuter och gick genom världens längsta vägtunnel, Laerdalstunnelen, som är 24,5 km och i tunnelen finns tre vändplatser som är utsprängda och med mycket fin belysning. Den ni ser här var blå och sedan fanns det en gul och en grön också.

 

Tillbaka i Flåm blev det fika i hamnen och sedan till kojs!

 

 

 

Efter Molde och sänggång så passerade vi tre stycken hamnar och det var Ålesund, Torvik och Målöy. Tidigt på morgonen kom vi sedan till sista hamnen på resan och det var Florö och vid avgång från hamnen passerade vi också den fina fyrplatsen Stabben som det finns många fina kort på i de norska turistbroschyrerna.

 

Sedan var det bara att ta sikte på Norges näst största stad bergen dit vi anlöpte 14.30. På vägen in till hamnen tog kaptenen en annan väg en den normala så att vi fick se alla fina öar med bebyggelse och även passera under den enorma flytbron där det var knappt vi kom under.

 

Efter att varit sista bilen av så bar det av till det centrala hotellet och därefter givetvis ut på Bryggan för flanering och dryck. Havets läckerheter inköptes också för att avnjutas på hotellet.

 

Nu var vi väl i ham efter fem nätter, sex dagar och 240 mil längs med Norges kust och färden på Hurtigruten från Kirkenes till Bergen.

 

Turen kan verkligen rekommenderas!

 

Vi vaknade i Trondheim och såg den fina Nidarosdomen från båten. Där låg också systerfartyget Trollfjord. På väg ut på havet igen passerade vi även fortet Munkholmen.

 

Åter strålande väder när vi åkte ut i Trondheimsfjorden och då passerade vi bland annat varvet där Midnatsol byggdes.

 

Nästa stopp i den fina staden Kristiansund som ligger på ett antal öar med fina broar mellan öarna.

 

På väg mot Molde återigen lokal middag och nu såg vi även ett anatl förjor som går mellan öarna i havsbandet. Dessutom ett antal försvarsanläggningar.

 

Fin vy när man anlöper Molde med det späannande hoellet och även den fina fotbollsstadion där Tippeligaledarna Molde spelar sina hemmamatcher.

 

När vi lämnade Molde gled kaptenen förbi hotellet så det blev fina bilder på båten i "spegelhotellet".

 

Vi mötte den här dagen även Kong Harald och det efter att vi lagt ut från Molde.

 

Under den tredje dagen på "sjön" blev det Lofoten av hela slanten. Uppvaknande i Harstad där en god kamrat med hustru klev på båten för någon månad sedan.

 

Sedan Risöyhamn där det är muddrat en kanal så att båtarna kommer igen det smala sundet. Vidare till Sortland och sedan till Stokmarknes där Hurtigruttmuseet ligger och där blev det givetvis ett besök.

 

På väg mot Trollfjorden klev några av mitt i Raftsundet för att åka på örnsafari och vi som tittade på "avstigning" fick också se två örnar som redan var på väg mot betet.

 

Sedan in i Trollfjorden där det var trångt och en vändning av båten som var spännande.

 

Framåt kvällningen kom vi till Svolvaer som är "huvudorten" på Lofoten och mycket sprudlande mellan de höga fjälltopparna. Där blev det ett besök på Lofotens Krigsmuseum som var mycket fint med många föremål från andra världskriget. Väl värt ett besök om ni har vägarna förbi och kanske något för vännerna på fordonsmuseet här i Strängnäs att besöka och få lite tips och idéer.

 

Innan kvällsgån ett besök även i sista hamnen på Lofoten, Stamsund, som ligger inklämt mellan fjällen.

 

Under natten sov vi över stoppen i Kjölefjord och Honningsvåg där de som skulle till till Nordkappsklippan klev av och fick åka buss upp till klippan. Vi vaknad lite före stoppet i Havösund som ligger väldigt lång norrut. Lite innan passerade vi ett ännu mindre ställe på en ö, Måsöy, och frågan är hur de tänkte som slog sig ner där en gång?

 

Vidare till Hammerfest som är världens nordligaste stad där vi gjorde ett längre stopp och det blev

Den här gången gick jag med i Isbjörnsklubben vilket jag ångrade att jag inte gjorde senast jag var här 1995. Det går endast att gå med på plats i Hammerfest.

 

Precis innan Hammerfest hade vi även passerat Norges största gasanläggning som bland annat exporterar gas till Spanien och Sydamerika.

 

Vidare på vår färd besökte vi Öksfjord och Skjervöj, så samhällen långt ute i kustbandet, för att komma till målet för dagen den fina staden Tromsö. Anlände dit 23.30 och under det två timmar långa stoppet blev det en stadsvandring i den helt vakna staden och exakt 00.00 var vi uppe på den stora bron och njöt av midnattsolen.

 

Tillbaka på båten alldeles före avgång 01.30.

 

 

Efter en härlig veckas resande genom Sverige, Finland och Norge var det dags att entra Midnatsol som är det senaste av Hurtigruttens båtar och det var lite större än Lofoten.

 

Sju bilar skulle om bord och jag fick åka in i hissen först och det var inga problen. Först på och sist av blev det alltså.

 

Första stoppet efter fyra timmar i Vardö och Norges ostligaste samhälle med ständigt arktiskt klimat och en sol som är uppe från 28 maj till 29 juli. Tyvärrr är det mörkt under två månader på vintern också och den 21 januari skjuter de salut på den gamla fästningen som var Norges försvar mot ryssen.

 

Vidare längs med Ishavet och de två små byarna Båtsfjord och Berlevåg där det bor cirka 1 000 personer i vardera. Båda har dock flygplats och som ni förstår lever de på fiskeindustrin.

 

På kvällen match Tyskland - Brasilien och ni kan ju tänka er livet då det är ca 75 % tyskar av de resande på Hurtigrutten.

 

Dags att krypa till kojs!

 

Den "lediga" dagen i Kirkenes inleddes med en färd in i centrum och besök vid Andersgrottan där ett stort antal Kirkenesbor sökte sin tillflykt när bomberna föll över Kirkenes under andra värdskriget. Där träffade vi killen från Stockholm som var på väg hem på cykel och skulle vara hemma i Stockholm i slutet av augusti.

 

Kontroll av Hurtigruttbåten och det var Lofoten som skulle gå den här dagen och firar 50-årsjubilum detta år och är detäldsta fartyget i tjänst. Hoppas vår båt är större!

 

Krigsmonument följt av militärmuseet som var mycket sevärt.

 

Sedan bar det av till gränsen mot Ryssland ute vid Grense Jakobselv och där var det 26 grader och strålande sol ute vid Ishavet så en stund på playan. Givetvis även ett besök vid Oscar den II kapell.

 

Under kvällen blev det ompackning av utrustningen inför båtfärden.

 

 

 

 

Efter frukost där vi var ensamma hotellgäster så startade de fyra söndagsetapperna.

 

Först Karesuanto till Kautokejno som är 14 mil. Först en bit i Finland och sedan in i Norge till tomtens hemby.

 

Etapp två Kautokejno till Karasjok också det 14 mil. Fikastopp där vägen delar sig mot Alta och Karasjok. I Karasjok besök på samecentrum.

 

Etapp fyra Karasjok till Tana Bru och här gick vägen efter gränsälven hela tiden. 18 mil och efter exakt 9 mil blev det frukt och drickapaus. I Utsjoki blev det en sväng in i Finland för att prova den nya fina bron. Lunch i Tana Bru och sedan ytterligare 14 mil längs Ishavet ut till Kirkenes.

 

Rengöring av bil från 10 000 knott när vi kom fram och sedan till boendet 500 m från Ryska gränsen på Sollia som hade sin restaurang vid sjön och med utsikt mot gränsstationen.

 

På natten härlig midnattsol på berget bakom boendet.

 

Under lördagen var det en kort etapp som väntade, cirka 25 mil.

 

Inleddes med besök på hembygdsgården och kyrkan i Jukkasjärvi. Därefter via Suptallen innan Vittangi som de håller på att göra fin till Karesuando. Halvvägs lunch i terrängen och vi förstår varför det fanns en raststuga. Tusentals av knott bodde på detta ställe.

 

I karesuando besök i Laestadii pörte och lite ytterligare andlig spis och sedan givetvis den ståtliga kyrkan.

 

Bodde sedan på den finska sidan i Karesuanto.

 

Under dagen i Kiruna blev det under fm

Under em ner på 545 m djup i gruvan och besök i utställningsgruvan.

 

Sedan en lugn kväll i Jukkasjärvi där det blev en sväng längs bygatan och sedan fotboll på tv-apparaten.

 

 

 

Första stoppet vid Storforsen som är Nordens högsta fors och sedan blev det givetvis ett stopp vid Polcirkeln lite söder om Jokkmokk.

 

 

Efter lunch i Jokkomokk passerade vi Inlandsbanan och kom till kraftsverksorten Porjus med minnessten och golfbana av det enklare slaget.

 

 

Färden gick vidare på Inlandsvägen och via Dundret och Gällivare kom vi till målet Jukkasjärvi.

 

Inte mycket kvar av ishotellet men det kommer ett nytt nästa år.

 

                

 

Färden gick via Högakustenbron där vi stötte på min gamla kurskamrat Thomas som numera bor norr om Ö-vik. Skuleberget där andra fick klättra längs med väggen och även hoppet i Ö-vik stod vi över.

 

Lunch på Puttom golfbana och en sväng in om björkarnas stad till slutmålet Piteå golfbana som har perfekt boende och med "egen" parkering.

 

Resan startade med vägen inne i landet via Enköping, Gysinge, Sandviken och ut på E 4:an i Söderhamn. Därefter Sundsvall och målet utanför Härnösand.

 

Stopp norr om Sandviken, Söderhamn, Sundsvall och Härnösand.

Boende på Sågverkets vandrarhem som ligger i nära anslutning till färjeläget ut till Hemsön. Mycket fint vandrarhem som var med i senaste numret av Turist och kan verkligen rekommenderas.

 

"Killen" från Stockholm som hade tagit sig en cykeltur via Riga, St Petersburg och Murmansk till Kirkenes. Mötte honom utanför Andersgrottan och han skulle efter besöket vända hemåt och räknade med att vara hemma i mitten av augusti. För tre år sedan cyklade han jorden runt på nio månader.

 

 

Våra svenska bordsgrannar under middagarna på båten. Paret närmast fönstret kommer från Motala men hade bott i Jörn ett antal år. Flytten gick söderöver för att komma närmare barn och barnbarn. Golfbanan i Motala använder de till att åka skidor på.

Paret närmast kommer från Täby och de hoppade av en dag innan Bergen och tog flyget hem från Trondheim.

 

 

Sångaren Stig Roland från Arvidsjaure som stod i Hammerfest med sin husbil och spelade härlig dansbandsmusik. Han har varit på Strängnäs marknad ett antal gånger men håller sig numera i norr och på sommaren blir det en tur till Norge. Efter Hammerfest så var det en marknad vid Tana Bru på gång.

 

 

William Hakvang på Lofotens Krigsminnemuseum i Svolvaer på Lofoten. Han hade själv byggt upp ett mycket fint museum som det tyvärr var lite för kort tid att besöka. Hade behövt ett antal timmar för att hinna igenom det men det får väl bli en tur dit igen. Tack William för fin guidning och det kommer att bli flera artiklar om museet när vi kommer så långt i resebeskrivningen.

 

 

Paret från Oslo som åkte från Tromsö till Trondheim med "svärföräldrarna". Myckat att prata om på akterdäck under den soliga förnatten på väg mot Trondheim. Hoppas vi ses i Falun!