UTE

Dag fem skulle bli en avkopplande dag då vi bara skulle åka runt sjön Myvatn, Myggvattnet, och sedan skulle jag spela golf i Akureyri på deras berömda golfbana. Det blev ju inte alls som vi tänkt oss utan det blev en heldag vid Myggvattnet. Började med att åka norr om sjön och vi konstaterade att det fanns gott om mygg. Dels kom en stor svärm då vi stannade för att titta på kartan och dels så såg vi på de som fiskade att de var utrustade med myggnät.

Första stoppet blev i byn Reykjahlid som även detta bara var en bondgård innan ringvägen kom till. Nu är det ett servicecentrum för området. Kyrkan i byn hotades att förstöras av det lavaflöde som ödelade många av byns hus 1929, men mirakulöst nog passerade lavan bara några meter bredvid. En modernare kyrka står nu på platsen och är väl värt ett besök.

Två stora industrier finns i området och det är Bjarnarflagsverket där man utvinner kisealg och Kraflas geotermiska kraftstation.

Nästa stopp blev vid Hveraröndsområdet sex km öster om sjön. Detta är utan tvekan en av Islands mest oförglömliga platser. Här finns bubblande lerpooler, hål där det stiger rök och ånga och överallt den genomträngande lukten av svavel.



Stopp tre blev vid vulkanen Krafla nordöst om sjön. Det är inte en traditionell konformad vulkan, utan i stället ett system av mindre sprickor på olika nivåer som ibland bubblar över och får utbrott. De så kallade Kraflaeldarna (brinnande lavaflöden) efterlämnade under perioden 1977-1984 ett stort lavafält som fortfarande är hett.



I närheten ligger också den mer dramatiska explosionskratern Viti. Viti är det isländska ordet för "helvetet" och den 320 meter vida kratern, som ofta fylls med isigt vatten under vintern, passar definitivt den beskrivningen.

Passerade sedan de varma källorna vid Storagja och Grjotagja. Den förstnämnda i en skreva som bara kan nås via repstegar. Såg lite jobbigt ut så vi fortsatte till badanläggningen Myvatn Naturebath.



Här stannade vi i drygt två timmar och det var en upplevelse att bada i det mycket varma och härliga vattnet. Som Ni ser på bilden var det varningstexter uppsatta där källorna kom upp och det var riktigt skönt att försöka komma så nära som möjligt. Dessutom var vattnet som "olja" så man förstår att det måste ha en gottgörande effekt på huden. Verkligen ett ställe som kan rekommenderas.



Efter badet var det dags för ytterligare "fys". Nu skulle vi upp på askkratern Hverfjall, som når upp till en höjd på 163 meter. Den bildades efter ett våldsamt utbrott för cirka 2500 år sedan. Numera får man bara gå upp till kanten på kratern och går runt den, men man får inte längre gå ned till själva botten.



Sista stoppet blev vid Dimmuborgir som kan översättas till "svarta slottet". Det är ett område av lava som tros vara 2000 år gammalt. Lavan har uppdämts av äldre material som pressat den i de mest underliga former.



Nu hade klockan blivit eftermiddag så vi styrde västerut förbi övernattningsbyn Laugar mot Akureyri.
Ytterligare ett vattenfall passerades och det var Godafoss, Gudarnas fors. Forsen fick sitt namn på grund av att det var här som lagsagomannen Portgeir år 1000 bestämde att Island skulle konvertera till kristendomen innan han kastade sina asafigurer i vattnet.



Nu var det dags att äta middag och det fick bli på en restaurang i Akureyri.

Många pratar ju om att det är dyrt på Island så här kommer ett exempel. Två st hamburgertallrikar med en cola och en mineralvatten gick på 3750 isländska kronor och det är drygt 400:-. Det var gott och Kerstin tyckte även att det var snyggt upplagt!



Tog även en titt på kyrkan som ligger centralt på en kulle och den observante ser att det är samma arkitekt som ritat denna kyrka som Hallgrimskirkja i Reykjavik.



Nu var klockan sex på kvällen så den planerade golfrundan får jag ta ett annat år. Drygt sju mil kvar till kvällens hästgård där vi skulle övernatta, Flugumyri. Vägen gick över ett stort pass och det var en nedförsbacke på drygt 15 km på slutet. Hade kört om en trailerbil på vägen upp och nu kom den som en kanonkula nedför backen och försvann framför oss. Det var inte första gången som han körde här och vi mötte honom nästkommande dag då han var på väg tillbaka från Reykjavik. Här pågick också ett av de få vägbyggen som vi såg på ön. De höll på att ersätta den krokiga smala vägen med en bred, rak väg.



På hästgården kunde sex personer bo förutom ägarna. Denna kväll var det vi och ett engelskt par så det blev till att prata engelska hela kvällen.



På kvällen blev det även en promenad till den lilla kyrkan i byn och så här såg de flesta kyrkorna ut längs vägen. Mycket små och med samma utseende.