UTE

Det blev en tidig frukost och sedan via macken ut till Keflavik för återlämning av bilen. Klockan 09.20 gick planet mot Sverige.



Under flygningen, som tog cirka tre timmar, gällde det att flytta fram klockan två timmar. Såg sedan Bromma under oss och sedan blev det en mjuk landning på Arlanda och vi var åter på svensk mark efter en mycket lyckad resa "Island runt".

Dag fem skulle bli en avkopplande dag då vi bara skulle åka runt sjön Myvatn, Myggvattnet, och sedan skulle jag spela golf i Akureyri på deras berömda golfbana. Det blev ju inte alls som vi tänkt oss utan det blev en heldag vid Myggvattnet. Började med att åka norr om sjön och vi konstaterade att det fanns gott om mygg. Dels kom en stor svärm då vi stannade för att titta på kartan och dels så såg vi på de som fiskade att de var utrustade med myggnät.

Första stoppet blev i byn Reykjahlid som även detta bara var en bondgård innan ringvägen kom till. Nu är det ett servicecentrum för området. Kyrkan i byn hotades att förstöras av det lavaflöde som ödelade många av byns hus 1929, men mirakulöst nog passerade lavan bara några meter bredvid. En modernare kyrka står nu på platsen och är väl värt ett besök.

Två stora industrier finns i området och det är Bjarnarflagsverket där man utvinner kisealg och Kraflas geotermiska kraftstation.

Nästa stopp blev vid Hveraröndsområdet sex km öster om sjön. Detta är utan tvekan en av Islands mest oförglömliga platser. Här finns bubblande lerpooler, hål där det stiger rök och ånga och överallt den genomträngande lukten av svavel.



Stopp tre blev vid vulkanen Krafla nordöst om sjön. Det är inte en traditionell konformad vulkan, utan i stället ett system av mindre sprickor på olika nivåer som ibland bubblar över och får utbrott. De så kallade Kraflaeldarna (brinnande lavaflöden) efterlämnade under perioden 1977-1984 ett stort lavafält som fortfarande är hett.



I närheten ligger också den mer dramatiska explosionskratern Viti. Viti är det isländska ordet för "helvetet" och den 320 meter vida kratern, som ofta fylls med isigt vatten under vintern, passar definitivt den beskrivningen.

Passerade sedan de varma källorna vid Storagja och Grjotagja. Den förstnämnda i en skreva som bara kan nås via repstegar. Såg lite jobbigt ut så vi fortsatte till badanläggningen Myvatn Naturebath.



Här stannade vi i drygt två timmar och det var en upplevelse att bada i det mycket varma och härliga vattnet. Som Ni ser på bilden var det varningstexter uppsatta där källorna kom upp och det var riktigt skönt att försöka komma så nära som möjligt. Dessutom var vattnet som "olja" så man förstår att det måste ha en gottgörande effekt på huden. Verkligen ett ställe som kan rekommenderas.



Efter badet var det dags för ytterligare "fys". Nu skulle vi upp på askkratern Hverfjall, som når upp till en höjd på 163 meter. Den bildades efter ett våldsamt utbrott för cirka 2500 år sedan. Numera får man bara gå upp till kanten på kratern och går runt den, men man får inte längre gå ned till själva botten.



Sista stoppet blev vid Dimmuborgir som kan översättas till "svarta slottet". Det är ett område av lava som tros vara 2000 år gammalt. Lavan har uppdämts av äldre material som pressat den i de mest underliga former.



Nu hade klockan blivit eftermiddag så vi styrde västerut förbi övernattningsbyn Laugar mot Akureyri.
Ytterligare ett vattenfall passerades och det var Godafoss, Gudarnas fors. Forsen fick sitt namn på grund av att det var här som lagsagomannen Portgeir år 1000 bestämde att Island skulle konvertera till kristendomen innan han kastade sina asafigurer i vattnet.



Nu var det dags att äta middag och det fick bli på en restaurang i Akureyri.

Många pratar ju om att det är dyrt på Island så här kommer ett exempel. Två st hamburgertallrikar med en cola och en mineralvatten gick på 3750 isländska kronor och det är drygt 400:-. Det var gott och Kerstin tyckte även att det var snyggt upplagt!



Tog även en titt på kyrkan som ligger centralt på en kulle och den observante ser att det är samma arkitekt som ritat denna kyrka som Hallgrimskirkja i Reykjavik.



Nu var klockan sex på kvällen så den planerade golfrundan får jag ta ett annat år. Drygt sju mil kvar till kvällens hästgård där vi skulle övernatta, Flugumyri. Vägen gick över ett stort pass och det var en nedförsbacke på drygt 15 km på slutet. Hade kört om en trailerbil på vägen upp och nu kom den som en kanonkula nedför backen och försvann framför oss. Det var inte första gången som han körde här och vi mötte honom nästkommande dag då han var på väg tillbaka från Reykjavik. Här pågick också ett av de få vägbyggen som vi såg på ön. De höll på att ersätta den krokiga smala vägen med en bred, rak väg.



På hästgården kunde sex personer bo förutom ägarna. Denna kväll var det vi och ett engelskt par så det blev till att prata engelska hela kvällen.



På kvällen blev det även en promenad till den lilla kyrkan i byn och så här såg de flesta kyrkorna ut längs vägen. Mycket små och med samma utseende.

Efter en god natts sömn på bibelskolan och givetvis en stadig frukost bar det åter av till Egilsstadir. Tittade på flygplatsen och sedan gick färden över Islands längsta bro som var 130 m. Älven är Islands näst längsta, Lagarfjlot som är 140 km . På andra sidan ligger den mera attraktiva byn Fellabaer.



På sträckan Egilsstadir - Myrvatn finns en kall inlandsöken vilket är en av landets mest fascinerande delar. Ringvägen, som här mest består av grusväg, passerar kala lågland med vulkanisk aska och enstaka glaciala floder. Vägen slingrar sig genom bergspass och korsar brusande strömmar, utan att man får syn på nästan någon växtlighet alls. Vi hade tur med vädret så det blev en härlig tur.



Vägen var här en mycket liten grusväg. De hade på senare tid byggt en bättre väg längs en annan sträckning som vi givetvis INTE tog.



Rätts som det var uppenbarade sig Islands högst belägna bondgård, Mödrudalur. Där finns en mycket liten kyrka som en bonde byggde till minne av sin fru.

Lämnade ringvägen och styrde kosan norrut. Efter 45 km på en väg som såg ut som en "tvättbräda" kom vi så till Dettifoss. Detta är Europas kraftigaste vattenfall med en fallhöjd på 44 meter. Fallet finns i Jökulsargljufur som är en stor ravin, upp till 120 meter djup och 500 meter bred och namnet betyder glaciärflodravin. Ävnen fallet Sellfoss finns i ravinen.



Ytterligare norrut ligger Åsbyrgi, en halvcirkelformad ravin beväxt med färggranna lavar. De första vikingabosättarna trodde att ravinen hade formats av Sleipner, guden Odens flygande häst, då den slog sin enorma hov i marken.



Rundade därefter den mycket vackra halvön Tjörnes och kom sedan till Husavik. Staden är mest känd för att det är härifrån man kan åka på valsafari. I hamnen finns även ett stort och fint val museum.

Dessutom finns Islands penismuseum (Islenzska Redasafn) här. 80 st olika penisar från alla däggdjur som funnits på Island eller i dess vatten, däribland valar, hästar, rävar och en isbjörn som drev in i en av fjordarna på ett isberg. Man väntar ivrigt på den penis som sitter på en bonde som har lovat att museet ska få den när han har dött. Vi besökte tyvärr inte museet.



I stället blev det ett besök vid kyrkan som tyvärr hade stängt för dagen. Gardarsbraut är en imponerande träbyggnad i form av ett kors som byggdes 1906-1907 för att hysa 450 personer. Altartavlan visar flera av stadens invånare som poserade för en bild av Lasarus uppståndelse.



Efter Husavik bar det av till internatskolan i Laugar som liksom många andra internatskolor blir Foss hotell under skoluppehållet. En mycket fin skola med mycket bra standard på rummen.

Trång var det i frukostmatsalen när klockan vankades 08.00 och frukosten skulle serveras. Men det gick bra och efter frukosten väntade ytterligare äventyr.



Först var det ett besök i övernattningsstaden Vik eller Vik i Myrdal som den egentligen heter. Det är en vacker liten stad vars symbol med ett gult leende ansikte möter en överallt, kanske för att försöka motverka ryktet som Islands regnigaste plats. De flesta kommer hit för den svarta vulkansanden, klipporna och fågellivet.

Tre branta klippor som går under namnet Reynisdranger (Trollklipporna) reser sig ur havet utanför staden. Legenden förtäljer att de är troll som förvandlades till sten när de misslyckades med att ta skydd innan solen nådde dem.

Vägen fortsätter sedan över de tre karga lavafälten Myrdalssandu, Eldhraun och Skeidararsandur vilka består av sandur, en blandning av slam, sand och grus. Märkligt formade sandblock delvis övervuxna av lavar ger området en känsla av en främmande värld. Små träbroar korsar floderna och reducerar landsvägen till ett körfält. Mitt bland allt detta ligger den lilla byn Kirkjubaejarklaustur. Det var här som traktens präst levererade den "eldpredikan" som enligt de troende stoppade lavaflödet då Lakagigar hade ett utbrott 1783, vilket räddade kyrkan. Ett minneskapell, byggt 1974, hedrar miraklet.



Efter ett tag rullade vi vidare och efter en stund så såg vi Europas största glaciär på vänster sida, Vatnajökull. Den är nästan 150 km rakt över och dominerar sydöstra Island. Nedan ser Ni glaciären och i detta massiv finns Islands högsta punkt, Hvannadalshnukur, 2119 m ö h.



I oktober 1996 belägrades Vatnajökull av världens media då en fyra km lång spricka öppnade sig under glaciärens yta. På två dagar steg en tio km hög ångpelare upp ovanför isen. En störtflod förväntades, men utbrottet slocknade och den 5 november gav sig journalisterna av. Då brast issjön och ett jökellopp forsade fram med oerhörd kraft som ödelade broar och vägar och förde stora isblock med sig.





Lite fältlunch intogs, bakom en sten som skydd för vinden, eftersom det var ont om matställen längs vägen.



Sista stoppet innan dagens etappmål var den märkliga glaciärlagunen Jökulsarlon. I vattnet flyter stora isblock som brutit sig loss från glaciären Breidamerkurjökull. Isbergen, en del stora som hus, är genomskinliga och skimrar i blått när ljuset fångar dem. Det går båtar ut i lagunen så att Du kan komma mycket nära isbergen.







Glaciärlagunen Jökulsarlun utgjorde den dramatiska bakgrunden till scener i två James Bond filmer, A View to Kill (Levande måltavla) och Die Another Day.

Tio km bortom lagunen låg byn Hali där tre bröder hade varsin bondgård. Där fanns ocks ett museum och ett litet café. Där sommarjobbade två tjejer från Sverige och där fanns vår övernattningsplats 50 m från havet.

Efter en mättande frukost så började resandet runt Island och första anhalten var Pingvellir (Tingvalla) där det ursprungliga Alltinget instiftades år 930. Platsen ligger ovanpå den linje där den euroasiatiska kontinentalplattan möter den amerikanska. I själva verket rör sig plattorna långsamt bort från varandra och ökar Islands yta med 11/2 cm per år.



Nästa stopp blev vid Geysir vilket är ett av de få isländska ord som har hittat in i alla världens ordböcker. Idag gurglar tyvärr bara den vattenkaskad som en gång sprutade 70 meter upp i luften. Islänningarna hällde i åratal ner tvålflingor i mynningen, ett slags medicin för gejsrar, för att få den att uträtta sitt verk, men till slut gav den upp. Men nu har Geysir åter börjat vakna till liv efter att ha legat i vila sedan 1980-talet.
Som tur finns den mindre men mer tillförlitliga Strokkur (ordagrant "snurran") bredvid Geysir - med några minuters mellanrum sprutar den på icke konstlad väg en vattenkaskad 20 meter upp i luften. Stå aldrig för nära Stokkur! Under sommarmånaderna varje år så bränner sig i genomsnitt sju turister, för det mesta genom att stoppa händerna i bassängen för att känna efter hur varmt vattnet är.
Hela området är geometriskt aktivt och luktar starkt av svavel (ruttet ägg).



Nästa stopp blev vid veckans första vattenfall, Gullfoss, som betyder det gyllene vattenfallet. Det är i själva verket två separata vattenfall i trappsteg med den kombinerade fallhöjden på 32 meter. Ravinen nedanför är cirka två km lång och med basaltpelare som reser sig som orgelpipor från botten. Det var nära att fallen ödelades av ett vattenkraftprojekt på 1920-talet, men numera är området fredat.



Färden gick söderut till väg ett, ringvägen, och sedan denna väg österut. Vi passerade en av veckans golfbanor för att sedan komma till Seljandsfoss. Ytterligare ett vattenfall där det givetvis gällde att försöka passera bakom utan att bli blöt vilket givetvis skulle testas.



Ytterligare vattenfall , Skogafoss, där vi fick lov att klättra uppför kanten för att se varifrån vattnet kom.



Härifrån kom vattnet.



Sista stoppet för dagen vid fyren vid Dyrholaey där vi tog vägen upp till fyren som inte var så uppskattat av vissa i bilen. Här finns de klippor där lunnefåglar i tusental har sina bon och det går båtar ut runt klipporna för de riktigt bitna fågelskådarna. För oss räckte det ned en titt från land.



Efter detta och efter en fullmatad dag bar det av till "förläggningen" på vandrarhemmet i Vik.

Islänningarna verkar var helt bitna av golf!

Det bor runt 300.000 människor på ön och ca 170.000 bor i Reykjavik. Där finns det åtta banor och sedan finns det ytterligare runt 30 banor på ön.

Här kommer en bild från banan som ligger på näset längst ut i väster i Reykjavik. Det är en niohålare som nog är riktigt häftig när havsvindarna biter i.

I Hella fanns en 18-hålsbana av något sämre kvalitét.



I en fjord i öster hittade vi en mycket liten bana som servade de knappt 200 hundra som bodde i trakten.



Slutligen en mycket fin niohålare i Egilstadir där det skulle vara tävling i söndags. Hade tyvärr inte tid att stanna och vara med.



Tror att det skulle finnas en marknad att ordna resor till Mälardalen för golfspelare från Island som då skulle kunna få spela en annorlunda typ av golfbanor. Kanske något för www.revent.nu att anordna?