Island runt på sex dagar - Dag 3

Efter att vaknat 50 meter från havet och tittat ut mot Vatnajökull så fortsatte färden österut efter en välsmakande frukost. Vi hade cirka fem mil kvar till den sista utposten på sydöstra Island, staden Höfn. Höfn betyder direkt översatt hamn. Det är inte direkt den mest spännande platsen om man inte gillar att undersöka det stora fiskfryseriet. Det fanns dock ett nytt litet "varuhus" som de anställda verkade riktigt stolta över. Speciellt damen som hade hand om bröddisken, där vi såg en brödugn i en affär för första gången, såg mycket glad ut.



Tog sedan en tur upp på glaciärerna med Jökull. Nej, den stod utanför turistbyrån där vi köpte frimärken och även bloggade lite med Albin, http://albint.blogg.se



Fortsatte vidare nordost ut och nu stötte vi på den första av de tre tunnlarna som vi hittade på ön. Det var en kort en som fanns sju km från Höfn och innebar att vi slapp åka över det relativt höga passet.
Vägen blev här även mycket sämre och smalare och stora sträckor var grusväg. På ett par ställen var vägen byggd direkt i stenslänten som startade mycket högt upp på berget och slutade först nere i havet.
Intensiteten på trafiken blev lägre då de flesta verkade vända vid Jökulsarlon.
 


Passerade byarna Djupivogur, Breiddalsvik, Stödvarfjördur och Faskrudsfjördur.

I Djupivogur kan man ta en båttur ut till ön Papey (Munkön) som uppvisar Islands minsta kyrka. Den är lite större än ett hönshus. Man tror att irländska munkar bodde på ön tills de blev bortskrämda av vikingarnas ankomst.

I Breddalsvik fanns ingenting, jo en mack där vi tankade.

För den som är intresserad av stenar så finns ett stenmuseeum i Stödvarfjördur. Samlingen är mycket välkänd och intressant. Det är en kvinna som samlat på sten under sin levnad och när vi skulle lämna museet så kom "färdtjänsten" med den mycket gamla kvinnan.



Faskrudsfjördur är en fiskehamn som inte gjorde något större intryck.

Från Faskrudsfjördur hittade vi nästa tunnel och den innebar att vi slapp runda den sista udden innan Reydarfjördur. I stället för 51 km blev det cirka 15 km. Tunnelingången var vid Dalir och tunneln var knappt sex km lång. På vår karta fanns denna väg inte inlagd.
Eftersom Kerstin inte gillar tunnlar så blev det en ordentlig fältlunch innan tunnelfärden.



När vi sedan kom ut ur tunneln så hade vi Reydarfjördur mitt framför oss på andra sidan fjorden med samma namn. Byn var under andra världskriget en viktig bas för de allierade. I dessa dagar blomstrar byn och de var just nu i färd med att bygga ett antal höghus. I byn fanns redan en inomhusarena för fotboll liknande den vi hade här i Strängnäs för ett antal år sedan.

Kanske beror utvecklingen i byn på att en hel "stad" har vuxit upp vid sidan av byn som innehåller alla de människor som bygger den jättedamm och det aluminiumsmältverk som har varit så omdebatterat. Trots att området kring Karahnukar är mycket avsides beläget och sällan besöks var protesterna starka. Islands naturvårdsförening hävdade att följderna av projektet skulle bli katastrofala. I januari 2004 fick projektet till slut ändå klartecken av Islands högsta domstol, efter fyra års juridiska tvister om miljöpåverkan.

Färden gick sedan vidare till Egilstadir som från början endast var en bondgård men efter ringvägens tillkomst blivit ett centrum i öster. Staden har en mycket frekventerad flygplats men i övrigt ger staden ett mycket sterilt intryck.

Förläggningen för natten blev i bibelskolan åtta km söder om staden. De studerande hade sommalov och då utnyttjades lokalerna till pensionat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback