UTE

Det är inte alltid det går som man tänkt sig och det var precis vad som hände med vårt projekt ”Norge på längden”. Efter ett halvårs förberedelser med träning, jakt på sponsorer, kontakter med ett antal loger och storloger i Norge, utskick av proviant till fyra olika ställen i Norge och dessutom fixande med utrustningen som ska till för en lång cykelfärd blev det inte så långt på cyklarna.

 

Vad var det då som hände?

 

Efter två dagars bilfärd på 190 mil upp till Honningsvåg tre mil från Hordkappsklippan tog vi den tredje dagen emot vår Druidbroder Christer som flugit upp för att köra hem vår bil.

Allt var nu klart för start!

Den 19 maj tidigt på morgonen rullade vi upp till Nordkapp, lastade våra cyklar och efter fotografering rullade vi iväg på den något backiga vägen i motvind.

 Efter tre mil när vi kom till Honningsvåg anmälde Peter att det här går inte!!!!! Oj då!!!!! Talade om för honom att det är 247 mil kvar till Lindesnes som var vårt mål och han gjorde ett försök att fortsätta. Efter ytterligare tre mil när vi passerat genom Nordkappstunneln 212 meter under fjorden blev det totalt stopp!

 

Hälsan går ju alltid i första hand så bara att avbryta projektet!

 

Efter hemkomst så fick det sin förklaring – med pacemaker och vissa mediciner så kom hans puls inte upp i mer än 120 och det räcker inte för en Norgecykling.  Inga bestående men och han är återigen i full gång dock har han bytt sin långfärdscykel mot en elcykel och nu har jag svårt att hänga med på cykelturerna!

Hur kändes det då att stå där 244 mil från målet?

• Skulle jag fortsätta själv?
• Vad skulle våra sponorer och alla som hjälp oss med förberedelserna tycka?
• Alla väntande Norska Druidbröder?
• Alla bidragsgivare som redan betalt in pengar till insamlingen?
• Och alla andra frågor som snurrade i huvudet när vi stod där vid tunnelmynningen och skulle fatta beslut?

Men som jag tidigare nämnt – hälsan i första rummet – och projektet var ju gemensamt så det var inte tal om att fortsätta färden på egen hand.

När vi kom hem efter flyg från Alta via Oslo till Arlanda kändes allt TOMT!

Det gjorde det ett antal veckor framöver. I kalendern fanns inte något som var inbokat förrän en månad senare då projektet ”Norge på längden” skulle vara avslutat!

Känner personligen det som ett ”misslyckande” då jag brukar komma i mål med det som jag planerar och förbereder men det blir inte alltid som man tänkt sig. Besvikelsen över ”misslyckandet” var mycket stor men avtar nu så sakteliga. Livet går vidare!

Vad har vi då lärt oss av detta?

 

Sätt mål – försök nå dom – men inte till vilket pris som helst!

 

Frihet är så mycket större än makt.

Makt handlar om vad du kan kontrollera.

Frihet om vad du kan släppa loss.

 

Alistair Cooke