UTE

På alla banor i Turkiets Belek vi vandrat. Nu har alla vi stridande golfare strandat.

Hur vi än resonerar och hur det än går är det allas mening att det varit fantastiska år.

 

På 15 banor vi nött våra skor, hemma är det inte många som på detta tror.

Bland oss finns det många med olika form, när vi spelat i sol, vind, regn och storm.

 

Hotell som vi bott på har hållit en fantastisk kondition, fast på Sueno höll det på att bli en liten kollision.

Några stod vid receptionen och stred, vi väntade på ett positivt besked.

 

Det påstods att betalning inte skett, vi som visste visade vårt leende brett.

Det påstods att avgiften av arrangören inte gjorts, då räddade CB kvällen med att visa sitt kort.

 

Det finns inget att klaga på den service som vi får, en del av oss vill hjälpa till med nakna tår.

Medan vi andra tar ett dopp i polens pöl, kommer Anderlund in med en bricka full med whiskey och öl (tack Stefan).

 

Att prioritera dessa 15 banor är inte lätt, tror att många sätter Montgomerie som nr 1,

Gloria New och Gloria Old är ett bra val, men hur ska vi se på den frusna och isbelagda National.

 

Nobilis var en mästerskapsbana av kvalité, men en del runt omkring ställde till förtret,

Att ha banpersonal som ständigt skulle klandra, på hur och vilket underlag man på fötterna skulle vandra.

 

Oavsett vilken bana som är bäst i kondition, försöker vi alla alltid göra vår bästa prestation,

Att plötsligt i backsvingen få höra, ett vrålande ljud stråla in i vårt öra.

 

Minnena tillbaka går aldrig ur, det finns alltid någon som iakttar och ligger på lur,

Två stycken rookies finns med detta år, undrar om dom en del av sleven får.

 

Förhoppningarna var stora när vi besökte Verde Gloria,

vi väntade förhoppningsfullt att slå ut på vår bana, vad som sedan väntade kunde vi knappast ana.

 

Vi klädde oss i regnställ för säkerhets skull, snar blev både vi och bagen av regnvatten full,

På 9:e hålet som såg ut som en damm, äntligen körde Tengbrand golfbilen fram.

 

Efter hål nr 9 vi slutade för i dag, det är ingen ide att slå mera slag,

Vi samlades i klubbhuset under torra tak, nu fattades det bara en enda sak.

 

Våran rookie Åke Jansson hade ansvaret för vår kort, det visade sig vara lättare sagt en gjort,

Stolt som en tupp han reste sig upp, vi undrade vad som hände, skulle vi nu få krupp.

 

Med scorekorten under armen i högsta hugg, vi såg genom fönstret, men förstod inte ett dugg,

När han plötsligt till sin mun satte en cigarett, nu undrade många gjorde han verkligen rätt.

 

När han lyfte på armen och tände sitt bloss, var dom flesta resultaten borta för oss,

Vi kunde se våra scorekort singla i skyn, vi tittade förvånat när dom sjönk ner i dyn.

 

Ingen vill bära en väst som är röd, väldigt många slag på idag han bjöd,

Man ska svinga lugnt och inte ta spjärn, då hjälper det inte att vara doktor i järn.

 

En som varit med mycket i världen kan man förstå, han är ju född redan 1942,

På alla hans berättelser han sätter färg, det gäller våran andra rookies Klas-Göran Berg.

 

Vi sätter kurs mot nya mål, trots deras omusikaliska vrål,

Om dom vill buga och bocka och kroppen hela, så är det helt okey bara vi får spela.